Jag har brukat tänka att de enda som ägnar sig åt diktering är Hitler och allmänläkare. Nu när jag själv har börjat diktera mina texter förstår jag varför det är på det sättet. Jag är faktiskt rädd att bli outhärdlig både för mig själv och min omgivning.

Några ängsliga snöflingor singlar ner utanför fönstret denna lördag då jag skulle köra norrut men fick kalla fötter och kom fram till att det skulle kosta mer än det smakar. Nu sitter jag i stället på toaletten efter lunch, erinrar mig Barbro Hörbergs gamla album Med ögon känsliga för grönt och tänker att mitt eget album förmodligen skulle heta Med tarmar känsliga för korv.

Prompt: ”young man pooping sausage in the toilet”.