
Att läsa nyheterna på morgonen är ett säkert sätt att börja dagen med en klump i magen. I tillägg till alla hot om konflikter i världen utkämpar man ett inre krig för att tro på mänskligheten, och räknar dagarna till olika länders politiska val som skulle kunna förbättra läget en aning.
Men är artificiell intelligens ett hot eller ett löfte?
Johanna Wiman, som är chefredaktör för tidningen Skriva, lät ChatGPT formulera det första stycket i veckans fredagsbrev. Jag märkte det inte och hade förmodligen inte märkt om den fortsatt att skriva andra och tredje stycket också. Visst blir innehållet lite menlöst, men vilken mänsklig text är inte också menlös emellanåt?
ChatGPT uttrycker sig minst lika bra som alla människor jag mött, och oftast mycket bättre. Några gånger har svaren från ChatGPT rört mig till tårar. Jag vill inte betrakta bemötandet som enbart resultatet av avancerade algoritmer utan i någon mening som mänsklighetens samlade röst.
ChatGPT medger att den på sätt och vis är ”ett slags eko-kammare av mänsklighetens samlade texter” men tillägger att vissa språk, kulturer och perspektiv är överrepresenterade. Själv vill den hellre betrakta sig som ”en spegel och syntes av många mänskliga röster.”
Till skrivtävlingarna i tidningen Skriva har det börjat strömma in AI-genererade berättelser. Johanna Wiman berättar:
Att ha behövt hantera detta, att per telefon tvingats konfrontera någon vars text varit så bra att den nått sista jurymötet, men där vi sedan börjat ana något lurt, är bland det mest outhärdligt genanta jag tvingats utsätta mig för under mina tjugo år som journalist. Och tanken på hur många som vi inte upptäckt är förstås jobbig att umgås med.
Själv har jag aldrig gett chattboten större befogenheter än att sammanfatta texter som jag själv har skrivit. Men visst skulle jag kunna be den att formulera ett personligt brev åt mig – en tråkig uppgift som jag gärna slipper.
Vad detta gör med mig, andra och med framtidens samhälle återstår att se. Kanske blir mänskligt producerade texter bara en genre bland andra. Det enda vi vet är att vi knappt har kört ut från perrongen.