I den tidiga morgonens dröm var det högsommar och drog ihop sig till oväder hemma hos mina föräldrar.

Men smällen vi hörde kom inte från himlen utan från grannens trädgård. Något slags pyrotekniskt experiment hade gått överstyr och en grupp unga, fumliga män flydde den okontrollerade branden.

De tog sin tillflykt in till oss och jag fann mig strax ligga på rygg utanför ytterdörren med en av killarna över mig. Han höjde en knuten näve och jag gjorde mig redo för smärtan. Men då såg jag min mamma stå helt lugn i dörröppningen, och i nästa ögonblick upptäckte jag kamerorna omkring oss.

”What sick movie is this?” frågade jag.

Killen som satt över mig plockade fram ett manus ur jackfickan. Han räckte över det och sa:

”It’s been seventy years. The secrecy has been lifted.”

På försättsbladet stod det Astrid Lindgren.

---

Jag körde hemifrån i tät dimma vid 6-tiden i morse. Skulle hämta några av IKEA:s gröna Eket-lådor som är slutsålda i hela Sverige utom i Uddevalla. Tur att jag har en bra bil, alltså.

Dimman lättade i takt med soluppgången och snötäcket bredde ut sig norr om Göteborg. Efter hämtningen av lådorna körde jag vidare norrut längs blågröna vägen som leder mot Halden genom bohuslänska orter med så skilda namn som Grimmeland (vackert) och Dingle.

Några hundra meter in i Norge stannade jag vid en rastplats, tog några fotografier och vände hemåt igen.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors.