På eftermiddagen fick jag en konkret signal om att min runda ska plockas bort, vilket betyder att jag kommer spendera nästan all min arbetstid på terminalen. Jag väljer att se det som ytterligare ett skäl för mig att gå vidare.

Det är ingen brådska, det är helt upp till mig själv. Men jag kan inte se några större fördelar med mitt nuvarande arbete som skulle gå förlorade om jag väljer något annat. Och det är i grund och botten positivt – för jag vill något annat.

Jag vill inleda förändringsprocessen med att skriva mer fritt och ärligt. Inte för att vara hård mot mig själv utan för att ge mig själv chansen att använda min potential. Endast genom att skriva allt jag faktiskt vill skriva når jag fram till det väsentliga, och endast på det sättet kan jag förstå mig själv.

Jag måste ägna mig åt det jag älskar, det som ger mig energi. Annars kommer det aldrig att fungera. Jag är tillräckligt gammal för att förstå det.

Jag åkte till kyrkogården efter jobbet och lyckades tända ett nytt ljus i lyktan. Det var en bedrift med tanke på omständigheterna: tändstickor, blåst och stelfrusna fingrar. Som någon skrev på Threads: en minusgrad ”känns som 40 000 miljarder minus.”

Sedan vidare till Willys där jag hittade en hel del till oss själva men glömde köpa Gevalia till mamma.

Jag skriver kanske mer i kväll. Först en paus med dragspelet.

---

Livet är för kort för att inte utreda vad en fri kreativitet kan betyda.