Jag körde i eftermiddags mot Ystad för att lyssna på Åsa Vikmans föredrag om högkänslighet.

Att många andra gjorde samma sak är kanske inte förvånande eftersom Vikmans konto på Instagram har mer än tvåhundratusen följare. Högkänslighet är uppenbarligen ett större ämne än vad jag i min lilla bubbla har märkt. Publiken bestod annars till stor del av medelålders damer som, med reservation för mina fördomar, är mer begivna på föreläsningar än sociala medier.

Det var fint att sitta i en lokal med andra högkänsliga människor och känna igen sig, skratta åt samma skämt och uppleva en sorts gemenskap. I pausen gladdes jag åt att inte behöva prata med någon, framför allt inte tycka att jag borde göra det. Jag bara stod med ett glas konferensvatten och dög.

Ett begrepp som kom upp var oversharing, tendensen att säga för mycket i sociala sammanhang, i viljan att göra andra nöjda, till priset av den egna integriteten. Åsa Vikman jämförde det med att låna ut nycklarna till sitt hus, något man får lära sig att vara försiktig med.

Jag funderade på hur man som skrivande person ska förhålla sig till behovet att å ena sidan göra läsaren nöjd, å andra sidan inte berätta mer än vad man själv mår bra av. Jag tror att författaren Birgitta Stenberg sa något om det i ett radioprogram en gång, att det är okej att lämna ut saker om det gör berättelsen bättre. Där och då tyckte jag att det lät fel – en bra berättelse kan väl inte försvara att man lämnar ut saker hur som helst – men på ett sätt kan jag förstå det. Berättelsen har ett värde, integriteten ett annat.

Från föreläsningen tar jag även med mig ordet resiliens – ett modeord, inte helt bekvämt – som definierar vikten av att kunna resa sig efter motgångar. Att lyckas med det är betydligt lättare om man förstår och respekterar sig själv. Jag har blivit bättre på det och märker skillnaden.

Jag köpte en kaffe i hotellets bar efteråt och tog med mig den i bilen. Körde västerut längs havet och kände mig tacksam över att må så mycket bättre i dag än för tio eller tjugo år sedan, samtidigt som det finns mycket kvar att göra.

Note to self: Sluta läsa VISITYSTAD.SE som VITRYSSLAND.SE varje gång jag kör in i Ystad.