Snön faller igen och ska ligga kvar i en vecka eller mer. Den är så välkommen, så välkommen.

Mina fingrar spricker i vintervädret så att jag knappt kan spela dragspel på kvällarna. Men inte ens det får mig på fall, man har väl varit med förut.

Kollegan M pratar tv-spel med mig i timmar varje dag och märker inte att jag inte är intresserad. Han saknar de sociala känselspröten, så att säga. Communication is the problem to the answer och jag klättrar på väggarna för att ta mig därifrån.

Jag håller mig kort i kväll för ögonen går i kors, vägarna ligger gräddvita och det blir en tidig morgon i morgon. Nya äventyr väntar, nya skandaler briserar och allt för mycket går obemärkt förbi. Men orden finns kvar, och för det tackar jag min lyckliga stjärna.