Jag sa till Loppan att det blir den hittills kallaste dagen i hans liv.

Sju minusgrader är inte så farligt, men som skåningar älskar att påpeka känns det mångdubbelt värre. Utanför förskolan hade grinden fastnat i en snödriva, så jag fick pressa den framåt med hela min kroppsvikt medan skockar av barn smet in genom springan.

Med kroppen full av koffein och endorfiner körde jag västerut och kunde ha varit den lyckligaste mannen på jorden om det inte vore för destination tråkmög, även kallat jobbet. Det som jag behöver hitta ett alternativ till.

Ledordet behöver rent allmänt vara livskvalitet. Jag kan inte se att något skulle kunna vara viktigare. Det är dags att jag fokuserar mer på vad jag själv behöver och mindre på vad en okänd, föreställd publik önskar sig. Det är egentligen inga konstigheter.

Månen är i kväll vackrare än igår, men jag fryser för mycket för att gå ut och fotografera den. På torsdag väntas mer snö och på fredag ska jag åka med Loppan till Trelleborg, alla vindpinade hålors fader. Vi får se hur det ska gå med det och allt annat.

Jag skulle gärna vilja ha lite energi kvar på kvällen, men det enda jag orkar är att ta en kexchoklad och stirra in i väggen.