Jag kollade som hastigast efter jobb på Arbetsförmedlingen men fick skrämselhicka och melankoliska känningar, så det var lika bra att släppa idén på fläcken.

En anställning kan jag nog bara ha om mina ideal råkar sammanfalla med chefens på företaget eller myndigheten, men det lär aldrig hända. Så jag fortsätter min sällsamma ökenvandring och hoppas att hjärnan tinar upp tillräckligt för att bli sin egen lyckas smed.

Kvällarna tillbringar jag med tumstocken på mitt rum. Jag mäter avståndet mellan olika avsnitt och fantiserar om en avlång skänk som skulle bli kronjuvelen i mitt möblemang.