Jag lever i framtiden och i det förflutna. Jag är alltid någon annanstans och vill inte ha det på något annat sätt.

Mindfulness har jag aldrig förstått. Jag vänder mig emot konceptet att nuet skulle ha ett större värde än något annat. Men kanske är det just mina tankars lätta flykt som gör mig så lyckligt lottad; jag är aldrig låst vid ett tillstånd utan förflyttar mig dit jag för stunden vill vara.

Jag har haft en fin dag med min fyraåring på Villamässan, där han fick äta popcorn och kanelbulle och välja några blomsterfrön att så i trädgården. Kvällen avslutade han med feberkänningar i soffan men verkade nöjd med vinnaren i Melodifestivalen, och själv vore jag inte helt missnöjd med att vabba i början av nästa vecka.