Jag kände på löpturen i eftermiddag att något var på tok i min kropp. Jag flåsade och mådde inte riktigt bra.

Loppan hade strax över 38 grader i kväll, själv lär jag landa på det också. Vi kommer att göra varandra gott sällskap i morgon.

Jag närmar mig slutet på Arnstads bok om Ernst Wigforss och undrar vad jag sedan ska sätta tänderna i. Jag funderar på att läsa någon mindre krävande berättelse i kontrast till alla fackböcker jag har tuggat mig igenom de senaste åren.

Jag pratade med Anna om stämningen som präglade en i mellanstadieåldern, när man läste allt man kom över och varje bok avslöjade något som påverkade ens syn på världen. Anna mindes att hon läste Vitterväder av Börje Lindström och blev så rädd att hon mådde illa. Boken står i en hylla här på ovanvåningen och jag fick lust att försöka mig på den. Kanske kan jag som vuxen också påverkas av berättelsen eller i alla fall förstå vad det var som kunde skrämma ett barn så mycket.

Det jag läste som barn och tonåring hade sitt värde i vad jag upplevde där och då. Om jag i dag ser annorlunda på texten är det bara ett bevis på allt flyter och förändras, att dået var viktigt, att nuet är något annat och att ödmjukhet är det bästa man kan bära med sig.