Det kan ju kännas som att man mest vill ”hemfalla åt ockultism”, för att citera en gammal Wikipedia-artikel. Vad jag menar är att samhället som det har utvecklat sig de senaste åren väcker lusten att fly till något annat, om inte fysiskt så åtminstone andligt.
Det som då finns att tillgå är mysterier, outforskade teorier och rena fantasier, och som den drömmare jag är har jag nog mest fallenhet för det sistnämnda. Jag borde lägga mer energi på att dikta ihop historier, helt enkelt.
Avloppslukten i Malmö oljehamn slår alla rekord i dag. Det är som att köra bilen rakt ner i en kloak, fast en vacker kloak där höstsolen speglar sig spillvattnet. För det har regnat, och man gläds åt det, vilket är irrationellt eftersom klimatet inte förbättras av nederbörd i Malmö.
Men all glädje nu för tiden är irrationell, eller hur?
Saker jag inte kommer att få uppleva i min livstid:
- Ett kallare klimat (om inte Golfströmmen kollapsar.)
- Att någon slår Duplantis dagsfärska världsrekord (eller hans tidigare…)
De första digitala dragspelen i Rolands V-serie kom 2004. Hur spelkänslan på dessa tidiga modeller var vet jag inte, men det är svindlande att jag kunde ha skaffat mig ett digitalt dragspel redan i gymnasiet. Hur kunde mitt liv ha blivit om jag insett fördelarna? Hade jag varit en virtuos i dag?
Men jag är inte bitter.
Jag lade tyvärr mycket tid på att oroa mig i de unga vuxenåren. Kanske inte unikt för just mig, men ändå. En tandspecialist som jag gick till försökte få mig på bättre tankar, men det bet inte.
I dag vet jag så mycket mer om mig själv, jag har lärt mig manualen. Det tror jag mer än något annat är nyckeln till ett lyckligt liv.
uttryck 