Jag har just börjat läsa Hisnande tider av Harald Jähner, en bok som handlar om den tyska Weimarrepubliken och som ofrånkomligen ställer frågor om det som skulle ske efter nazisternas maktövertagande 1933. ”Varför blev tyskarna så dåliga på att lyssna på varandra, varför betraktade de riksdagsdebatterna som politiskt käbbel och tidningarna som rapporterade om det som den lögnaktiga pressen”, frågar sig Jähner.

Många har ställt sig den frågan, och många – även jag – undrar varför dagens amerikaner gör likadant. Frågan är svår att besvara på annat sätt än att människan i genomsnitt är irrationell, ologisk, dum i huvudet. Det är ett obekvämt svar som skänker föga hopp om förbättring. Ändå tror jag att det är där det landar.

Fast det är ju också en torftig analys.

Man förstår att det är semestertider på DN när de lånar in en artikel från New York Times om äldres alkoholvanor, allmänt hållen utifrån amerikanska förhållanden, renons på nyhetsvärde, med platta eller märkliga resonemang framförda av en konturlös Dr. Sacco:

Efter decennier av motstridiga budskap om alkoholens hälsofaror och fördelar visar nyare studier tydligt att ingen mängd alkohol är bra för dig. Samtidigt konstaterar Dr. Sacco att ”alkohol har betydelse för människor”, och om man ska dra ner eller sluta helt ”är ett beslut du måste fatta i samråd med din läkare och dina närstående”.

Kan man inte få fatta beslut om sitt drickande själv, Dr. Sacco? Och kan du förklara varför alla journalister går på semester när man äntligen har tid att läsa tidningen?

Som vänsterhänt musiker lider jag av att min högra hand beter sig som den fattiga kusinen från landet. Den är inte alls med på noterna när jag vill spela Balkan-musik i högt tempo på mitt dragspel. Eller var, kanske jag ska säga. Övning ger färdighet, när allt kommer omkring, och det börjar likna något. I bästa fall kan det bli en liten inspelning under sensommaren.