Jag kollade på det första avsnittet av Historien om Sverige, om pionjärerna som tog sig an de vilda markerna när istidens glaciärer smälte bort. Så utlämnade som de var till väder och vind är vi också i dag, fast vi inte förstår det. Liksom klimatet härskade över dem kommer också vi att bli dess slavar.

Jag försöker bejaka det som sker i brist på alternativ. De flesta människor vill inte bromsa växthuseffekten – det är för dyrt och besvärligt – och vad har jag att sätta emot?

Det blåser upp till storm nu, en otrygg tid tar sin början. Det demokratiska experimentet var blott en chimär på mänsklighetens äventyrliga resa.

Sällan är detta så tydligt för mig som när jag klipper häcken med svetten rinnande i pannan, klädd i ett tunt linne i början av mars. Det är ett angenämt helvete, bestrött med snödroppar och vintergäck.

Vid pumpen på bensinstationen drar jag ångorna långt in i näsan. Arvsmassan löper amok, men jag har fått de barn jag ska ha. Nästa gång får det bli en elbil, om Gud och regeringen vill. Men inte en kinesisk, ej heller amerikansk.

Européerna kommer tyvärr mest att producera stridsfordon framöver. Det är nödvändigt, men inte miljövänligt.

”De flesta stridsvagnar använder dieselmotorer eller gasturbiner, som har mycket hög bränsleförbrukning”, hälsar ChatGPT och fortsätter: ”En M1 Abrams, till exempel, drar cirka 4 liter per kilometer i terräng.”

Roligare kunde man ha haft för 800 miljarder euro.