Jag ska i morgon tillbaka till terminalen efter några dagars julledighet. Det känns inget vidare. Jag upplever allt starkare att jag inte hör hemma här där. Att jag rentav är malplacerad. Men som småbarnsförälder kan jag inte strunta i att gå dit eller säga upp mig utan et bättre alternativ i sikte.

Jag ska snart berätta mer om terminalen och varför jag hamnade där. Men nu ska jag sova mina sex timmar, vilket är den långa nattens sömn. Kaffebryggaren är laddad och havregrynsgröten lägger sig tillrätta.

Farväl kväll, vi ses min morgondag.