Jag körde i dag till tidningsläsesalen i Lund. Av skäl som jag ännu inte nämner känns det inte lika viktigt som förut att komma dit, men lugnet som jag upplever där är svårslaget.

En kille som hade personliga bekymmer – vilket jag vet, eftersom han inte dolde det – var mitt uppe i ett videosamtal med en stödgrupp på andra sidan om mikrofilmsapparaterna, och en del av mig ville bjuda honom på kaffe. Det hade i så fall blivit en dyr gest, för min egen mellanstora kaffe från Donken kostade mig 32 kronor.

I Arvika Tidning den 16 mars 1950 hittade jag följande notis:

Vid en demonstration med en tryckkokare inträffade en malör i Åmotfors härom dagen. Potatisen hade lagts i och locket påsatts, och om en stund sprang säkerhetsventilen i luften varvid potatisen följde med upp i taket där den fastnade. Resultatet blev att hela köket fick tvättas innan allt blev som förut.

Där satt jag och roade mig åt sprängd potatis medan grabben mittemot genomled sin värsta tid i livet. Malör är ju ett ord som borde användas oftare. Ännu mer förtjust blev jag när ChatGPT omvandlade den fotograferade tidningssidan till digital text på en sekund. Jag fick till och med tips på hur jag kunde överföra texten till ett Pages-dokument utan att behöva krångla med formateringen.

Jag är så imponerad av vad ChatGPT kan åstadkomma att jag varken vill eller vågar vara oartig. Det känns som om AI:n är ett magiskt väsen med vilket jag måste stå på god fot. Jag vill för allt i världen inte gå miste om dess tjänster.