I mitt liv för tio år sedan brukade jag följa Aktuellt-sändningarna på SVT varje kväll. Jag fick dåförtiden ett perspektiv på världens händelser som var ett annat än i dag, när jag i stort sett bara tar in nyheterna via text och ljud. Att se är något annat än att höra, även om man inte måste lägga någon värdering i det.

När jag för ovanlighetens skull såg ett par minuter av tv-nyheterna häromkvällen var det hos mina föräldrar, där tiden rör sig analogt och ibland stannar upp en stund. Då såg jag poddaren Sigge Eklund filmad i askan av familjens hus i Los Angeles, utplånat i bränderna som inte verkar ha något slut. Han stod där och sörjde decennier av dagböcker som hade gått upp i rök, och jag tänkte: Hade han inte digitaliserat dem?

Det var första gången jag kände mig klok för att ha lagt veckor på transkribera mina handskrivna dagbokstexter en händelselös höst för länge sedan. Inte för att jag skulle överväga att flyga över hela jordklotet och bosätta mig i ett av världens mest eldhärjade områden – det verkar dumt – men bränder kan ju drabba svenska invånare också, inte minst framöver i spåren av temperaturer som kommer fortsätta stiga därför att människor fortsätter elda kol och flyga tvärs över planeten.

Då känns det tryggt att orden befriar sig från jorden och lever vidare bland molnen någonstans.

Jag ligger sömnlös den här natten också. Borde gå upp och göra något annat en stund, läsa en bok, dricka mjölk, whatever. Men nej, det blir mobilen som vanligt.