Jag skulle tro att bloggen alltmer kommer likna de dagböcker jag skrivit under många år, och som visat sig viktiga för mig. Att formulera tankar är meditation, den sorts meditation som jag behöver. Tankens frihet har ett egenvärde.

Och varför skulle jag inte tänka högt?

Jag gillar typsnittet på bloggen, gillar också etiketter och kategorier kan ge struktur åt allt som far genom min hjärna. Det kan bli bra till slut, det här.

Mina fingrar domnar bort i marsvädret som plötsligt har återgått till det normala. Det kallas Raynauds fenomen när huden vitnar som den gör på mig så fort det blir lite kyligt. Det kan ta en halvtimme att få tillbaka känseln igen. Mager som jag är fryser jag förmodligen mer än andra.

Jag fröjdades när jag såg att Trump skulle höja tullarna på kanadensiskt stål och aluminium från 25 till 50 procent. Sedan besvikelse för att Doug Ford i Ontario vek ner sig om dyrare el till amerikanerna.

Hur som helst: Trumps älskade tarriffs kommer att öka missnöjet och sänka börsen ännu mer, vilket även för mig, som har mina pengar där, känns väldigt bra. Money talks och Trump gräver sin grav med egna händer.

Fredstrevarna mot Ryssland ger jag inte mycket för. Trump beundrar KGB-diktatorn för mycket för att sätta den press som behövs. Men mycket rör på sig nu, och det är möjligt att något rör sig i rätt riktning av bara farten. Förnyat amerikanskt militärstöd till Ukraina får räknas dit.