”Det är mer att göra än någonsin”, säger en kollega med glasartad blick. Tur att inte jag har märkt något av det, tänker jag och kör iväg på min postrunda.

Jag mår dåligt över rapporterna om inringade ukrainska soldater i Sudzja och hoppas att det inte är så illa som vissa uppgifter gör gällande. I en mer resonabel värld skulle andra nyheter, som den om Northvolts konkurs, vara nog så dystra, men de bleknar i jämförelse. Ingen har jag att prata med om känslan av ett fullständigt nederlag för mänskligheten, fast jag vet att många delar den.

Jag hörde att Radiokorrespondenterna i SR kommer att ha ett evenemang på Kulturhuset Stadsteatern den 18 mars, men det är redan utsålt. Och jag hade förstås inte kunnat ta mig dit heller. Men i en lite friare framtid är det såna event som jag vill få möjlighet att besöka.

Jag tänkte skriva en stund vid datorn i kväll men fick ont i nacken och gav upp idén. Jag behöver ett höj- och sänkbart skrivbord för att kunna arbeta stående i stället. Problemen med rygg och nacke har följt mig i hela mitt vuxna liv, men först på senare år har jag blivit riktigt medveten om dem. Nu respekterar jag min kropp och mår fysiskt bättre än förr.