Jag körde hemåt från föräldrarna genom ett kallt och regnigt Anderslöv på förmiddagen, en del av det Europa som behöver bli great again.

Förhoppningen om att så kan ske är större efter den tyska regeringsbildningen med Merz i spetsen. Och som Wolodarski verkar vara inne på i DN:s söndagskrönika är det förmodligen det bästa utfallet man kan hoppas på av de fyra år som väntar med en dåre i Vita huset:

”Europa gasar, tar ansvar för sin egen framtid och integrerar Ukraina i EU, medan USA kör i diket och plågas av hemmatillverkade ekonomiska problem i den högre skolan.”

Jag hann knappt komma hem förrän strömmen gick i byn, så i stället för att dammsuga huset tog jag en springtur på 5–6 km mot Vallösa och tillbaka.

Jag plockade fram mitt dragspel, ett Ballone Burini Cantus 43/B. Det är ett femradigt spel med 77 knappar och 7 register, lite ostämt efter ha stått oanvänt rätt länge, men nu har jag fått fart på det igen. Jag prövade mig fram med låtar som Sebidonka och Klarinettpolka och hade riktigt kul.

Så kanske återvänder musiken i mitt liv på allvar snart. Lyssnat har jag ju alltid gjort, men jag vill verkligen börja spela igen.