”Vasa är en nationalistisk symbol, vi visste att ‘det där kommer att ta skruv’ – och det gjorde det”, sa Pontus Bergendahl till Aftonbladet om skälet till att han och en annan aktivist från Återställ Våtmarker trängde sig ombord på Regalskeppet Vasa häromveckan.

Visst har tilltaget väckt uppmärksamhet i medierna och gjort människor arga. Men det påminner mig också om ett utskick som jag fick från Republikanska föreningen en gång, när de hade grubblat och grubblat på hur de skulle göra reklam för sig och kommit fram till:

Vi kör en helsidesannons i en svensk dagstidning!

Suck, tänkte jag för mig själv.

Det som klimatrörelsen har gemensamt med Republikanska föreningen är de goda argumenten. Det är idiotiskt att statschefens ämbete går i arv, och det är idiotiskt att förstöra den enda planet vi har att bo på. Men var finns fantasin och övertalningsförmågan?

Efter den varma och torra sommaren 2018, som borde ha skrämt slag på vilken klimatskeptiker som helst, röstade fler svenskar på Kristdemokraternas ”hårda tag” än på Miljöpartiet. Likaså fyra år senare, när Ebba Busch hade viftat klart med sin falukorv. Verklighetens folk är inga naturbarn, det ska gudarna veta.

Så skogarna fortsätter att brinna.

Är då detta verkligen det bästa vi – eller rättare sagt de som åtminstone gör nåt – kan hitta på? Att surra fast sig vid masten på ett gammalt vrak? Blotta tanken gör mig sjösjuk.

Vasamuseets svar på våtmarksaktivisternas aktion var ett poetiskt Instagram-inlägg, som inte lämnade ett öga torrt.

Här är ett utdrag:

Att kliva ombord på Vasa kan utsätta henne för skador som inte kan repareras. Hennes trä är oerhört skört – varje steg, varje beröring riskerar att göra oåterkallelig skada. Hon är inte byggd för att bära oss längre.

Nu är det vi som måste bära henne, genom vördnad och varsamhet.

Vackert formulerat! Men är inte Vasa en metafor för något annat? Moder Jord, kanske?

Menar de att vi borde värna vårt jordklot på samma sätt som vi värnar våra nationalklenoder?

Döm själva av inläggets tänkvärda slutstycke:

Vasa är en del av vår historia. Hon tillhör oss alla. Och vi har ett gemensamt ansvar att skydda henne.