Det är Estoniaväder och alla mina mjukisbyxor har försvunnit. Så jag kollar först i tvättstugan där stora husspindlar krälar längs väggarna. Inget resultat, men sedan hittar jag ett gammalt par längst in i garderoben på mitt rum.

Under tiden hinner micron pipa fyra gånger för att påminna om att gröten är klar. Fick micron av min svåger förra året men kunde tro att nån snott den från ett ålderdomshem.

Det är kul att Duplantis säger ”lite sloppy” om gårdagens världsrekord som är mer än en decimeter bättre än föregångaren Lavillenies bästa.

Den underbara lukten av kycklinghjärta landade i mina näsborrar när jag kom till godsmottagningen på Ica-butiken i förmiddags. Rå, köttig saft. Den lukten har en särskild plats i mitt hjärta sedan jag praoade i en Ica-butik i högstadiet och genomled en dag i döda kycklingars sällskap.

”Det måste nog till en mycket hungrig person för att äta det”, skrev jag om inälvorna i skoldagboken vårvintern 2001, och noterade även att ”det är mycket problem med alla köttsjukdomar”.

Kan nämna att jag hade prao två gånger i högstadiet, och det var två för mycket. Obetalt arbete hör till sånt som endast barn är för små för att protestera mot.

Det som borde kunna ge mig störst utdelning i livet är det jag gillar att göra. Det är där jag behöver lägga mitt fokus.

Att jag skildrar min tillvaro i all dess enkelhet är inte nödvändigtvis ett recept på framgång, men om jag mår bra av det kan det ge kraft och energi åt fler saker jag vill göra.