Det enda jag kan se mig dela med andra är valda avsnitt av mina dagbokstexter, enstaka bilder och möjligen berättelser där min fantasi löper amok.

Å andra sidan gillar jag tanken på transparens, förmodligen för att det – om man kan vänja sig vid tanken – är en fullständig frihet.

Jag har aldrig mått fysiskt bättre än den här morgonen. Jag har endorfiner kvar efter gårdagens löptur och starkt kaffe i kroppen. Musklerna värker svagt av träning. Jag är på min topp och tacksam för det.

Jag våndades i bilen på väg in till Malmö när jag såg hur temperaturen steg från 23 grader i Katslösa till 27 grader när vi parkerade utanför Glasklart i hamnen. Det har blivit ett självskadebeteende att hålla koll på det där. Men det är också uppenbart onormalt, det som händer, och jag skulle inte bli förvånad om nya värmerekord slås denna månad precis som förra året.

Loppan och jag letade efter ett ställe där vi kunde äta lunch. ”Min mage är ihjälhungrig” sa han. Det blev till slut Fisky Business vid Dockan Marina. De hade en barnmeny med hamburgare till honom och en fish ‘n chips till mig. Riktigt lyckat, även om maten flög iväg i blåsten som fågel snarare än fisk.

Det drar äntligen ihop sig till regn efter en lång tids torka. Det kanske äntligen kan få bli höst nu.