Jag har positiva känslor inför det här året. Det går framåt med dragspelet, jag känner mig inspirerad. Och det beror på att jag känner mig friare än förut.

Jag börjar anpassa mig efter min högkänslighet och vill fortsätta den processen i resten av mitt liv. Önskar att jag kunde vara lika optimistisk om världsutvecklingen.

För mer än trettio år sedan såg jag en amerikansk actionfilm på en knastrig tv-apparat hos min mormor. Min mormor var borta på kalas och det var således min pappa som höll i tv-kontrollen – därav filmen. Den handlade om robotar som gick bananas och fastnade i mitt sexåriga minne. Och helt nyligen, tack vare ChatGPT, lyckades jag reda ut att filmen är Runaway (1984) med Tom Selleck i huvudrollen.

Filmen utspelar sig i en tänkt framtid (1991??) där robotar flippar ut och förvandlas till mördarmaskiner. Och som alltid när man ser framtidsvisioner i retrospektion ter det sig en aning fånigt . Mest kanske för att teknik som i dag känns föråldrad vävs samman med innovationer som ännu är helt orealistiska.

På en punkt träffar Runaway skapligt, och det är när det gäller drönarna som i och för sig har mer 2025 än 1991 över sig. Men det behöver kanske gå ytterligare några år innan dagens AI byggs in i hushållsassistenter som liknar gamla kassettbandspelare?