I en dröm i natt hade jag förflyttats tillbaka till de sista skälvande dagarna av journalistutbildningen.

Min kursledare tittade frågande på mig där vi stod i solskenet utanför lektionssalen, och jag tänkte vemodigt att jag måste ha gjort ett så svagt intryck att han hade glömt bort vem jag var.

Vi diskuterade allihop olika böcker som vi hade beställt och min kursledare bad om ursäkt för att de ännu inte kommit. Det var problem med lastpallarna i transporten, och jag fick med mina kunskaper från terminalen förklara hur en murken sjöpall skilde sig från god europeisk standard.

Men en av mina böcker skulle ha kommit fram, berättade min kursledare som nu log vänligt mot mig. Han skulle lyckas hitta den. ”Ät du din lunch i lugn och ro, jag har en timme på mig att leta”, sa han.

Boken var skriven av Stig Dagerman och hette Trastparagraferna.