Det var lika bra att jag ställde in resan. Jag hade förmodligen inte kunnat ta mig hemifrån.

Faktum är att jag knappt lyckades ta mig hem efter jobbet – vägen syntes inte under drivorna. Anna och Loppan fastnade några hundra meter från förskolan och fick hjälp att komma loss av en traktor. En pärs för Anna, ett äventyr för Loppan.

Blåst har det gjort hela dagen men det blev oväntat värre framåt kvällen. Samtidigt som lågtrycket slår knockout på den europeiska kontinenten brinner de överhettade skogarna upp i Patagonien. Skulden läggs på marodörer fast den uppenbart ligger på oss alla.

På Willys tvingas jag välja mellan majs från Ungern, Kina eller Argentina. Majs importeras uppenbarligen bara från länder där man antingen röstar dumt eller inte alls. (Det ena leder lätt till det andra.)

Jag läste på DN om den för mig okände författaren Rutger Bregman som använder inkomsterna från sina litterära framgångar till att driva en skola för begåvade studenter som vill göra något meningsfullt av sin karriär i stället för att bara tjäna pengar. En inspirerande artikel om en inspirerande personlighet. Limitarianism – hållningen att det bör finnas ett tak för personlig förmögenhet – borde vara en ledstjärna lika central som demokrati och mänskliga rättigheter.

Efter ett par veckor med finfint kaffe från Bornholm känns Zoégas som att komma hem. Ändå är jag inte skåning, men möjligen världsmedborgare som Harry Martinson.