Det är den andra kvällen i samma horisontella läge, och det gör mig inte särskilt mycket. Det är alltid fint att natta Loppan. Jag önskar bara att jag hade mer tid till annat än jobbet och resorna dit eller därifrån.

Dessutom har jag samma problem som i går: efter att ha slumrat en stund är jag för pigg för att sova men för trött för att göra något annat.

Det verkar som om min kropp har bestämt sig för att komma bort från den där terminalen. Det märks på hur mina tankar rör sig och min mentala förändring de senaste veckorna. Det kanske spelar roll att jag närmar mig ett nytt decennium i mitt liv. Förra gången hade jag bråttom att göra så mycket som möjligt, nu vill jag mest bara ha kul.

Jag undrar om skönlitterära böcker kan hjälpa människor att nå fram till varandra. Kan det till och med vara litteraturens själva mening? Musik är så mycket mindre konplicerat, det njuter jag av utan att behöva förstå eller förklara. Hela mitt väsen gungar i takt till melodier.

Jag får se om vägen leder mig tillbaka till en folkhögskola. Jag trivs ju alltid bäst i ett klassrum bland dem som delar samma drömmar. Jag saknar det verkligen.

Jag har lagt så mycket tid på att oroa mig för att inte klara av saker. Ska jag nu gå in i en roligare och mer meningsfull fas där jag gör det jag trodde att jag inte klarade?