Jag slösade bort större delen av mina ekonomiska tillgångar för tio år sedan på utbildningar som aldrig gav mig några jobb.

Jag ångrar det inte, jag fick minnen för livet. Men att göra samma sak igen nu när jag slitit tillbaka pengarna lockar inte. Jag vill i och för sig inte köpa saker, men jag vill känna mig trygg. Värdet av ett ”fuck off-kapital” vid en riktig kris är svårt att överskatta.

En riktig kris blir det om min chef plockar bort eftermiddagsrundan. Eller om jag får fler tv-spelsgalna kollegor.

Jag nämner ekonomin för att jag längtar så mycket efter ett uppehåll i arbetet. Ett års tjänstledigt för en författarskola hade varit underbart. Men är det värt kostnaden? Tveksamt när det egentligen inte är utbildningen jag vill ha. Det är ju människorna. Såna som förstår.

Till kyrkogården efter jobbet tog jag med mig borsten från bilen för att slippa fösa undan snön med händerna. Ljuset i lyktan hade brunnit ända ner. Ett vanligt oljeljus brinner väl några dagar, tänker jag. Efter tio–femton brutna och slocknade tändstickor gav jag upp försöken att tända ett nytt ljus men handlade en ordentlig tändare på Willys efteråt.

Här faller det lika mycket snö som i går kväll och plogbilarna patrullerar troget genom vår by. Loppan hade bra fart på sin pulka som han provade efter förskolan. Det hinns lite mer innan mörkret faller nu mot slutet av januari.