Jag lade en rund ask med O’Keeffe’s hudsalva i fickan före jobbet i morse. Har börjat få kliande eksem lite här och där i kylan som tränger in genom mitt magra underhudsfett.

Knappt en kotte har vågat sig ut till terminalen – det är ju fredag, gudbevars. Det är bara jag och M, och det är inte jag som luktar vitlök. M hävdar att han inte äter frukost, så han äter väl bara vitlök då. Skönt att sätta sig i bilen hur som helst, och komma ut på rundan som tyvärr bara ska gå på onsdagar framöver.

Hur ska jag överleva?

Snön yr genom luften men E22:an är plogad och saltad. Allt fungerar bra utom bilens backkamera som har fått fnatt och piper som en berusad telegrafist. (Nu säger ni: Det är inte telegrafisten som piper, det är utrustningen. Då svarar jag: Ni vet inte hur berusad han är.)

---

Jag vill lyssna på förnuftets röst, för den kommer att leda mig rätt

men

ska man skriva en dikt så ska den komma från hjärtat.

---

Det sägs att kroppsvärmen börjar i fötterna, så jag tänkte skaffa mig tofflor. Mössa har jag redan. Jag lider med alla ungdomar som går barhuvade nu. Stackare, vart är de på väg? Ser jag annorlunda på allt nu när jag blivit äldre?

Note to self: Sparka inte på dig själv, det kommer tillräckligt många andra att göra.