Jag pratade med chefen i dag och han hade inget emot att jag går ner i arbetstid. Det får han inte ha, som han själv poängterade. Och tur är väl det.

Jag filosoferar i sängen och låter tankarna gå dit de vill.

Jag kunde känna en viss sorts klarhet förr om åren när jag skrev mina dagböcker för hand. Jag stannade upp efter en mening, funderade en stund och väntade tills fortsättningen hade format sig i huvudet. Det var tyst omkring mig precis som i kväll, när mörkret har sänkt sig och familjen sover. Det var meditation på mitt eget vis.

Kanske något att återvända till, för att vara ärlig. Åtminstone om målet är att glömma världen.

Det är mörkt i byn men gatlyktorna lyser svagt. Dags att säga god natt till allt och alla för gången.