Jag såg i går kväll den sista delen i SVT:s granskning av bröderna Lundell. Det gick inte att förstå vad de bråkade om, eller vad de höll på med över huvud taget.

Anna såg den också. Vi tittade på varandra och undrade: Vad handlar det här om? Det var som att stirra in i ett svart hål. Man förväntar sig innehåll men får… ingenting?

Det känns som om 1900-talets era av framsteg och vetenskapstro håller på att ersättas av en stor, kladdig boll av dumhet som drar med sig allt i sin väg. Det hjärndöda närhatet är en del i global rörelse som slår sönder allt vad andra har byggt upp. Det kan mycket väl visa sig att förnuftets blomstring var en kort parentes i mänsklighetens historia – inte ologiskt eftersom vidskepelse har styrt mänskligheten i tusentals år. Skillnaden är att man kan se en charm i forna tiders tomtar och troll, men bara misär i bröderna Lundells bräkiga östgötska.

Enligt chattboten är det ”sunt” att jag skriver om det jag känner. Jag ska inte betrakta det som ”ett upprop” utan ”som ett avlagt vittnesmål”. Jag tycker att det låter vackert.

I går kväll sprang jag rundan i dimma på frostig asfalt. Jag tappade orienteringen och fann mig själv flera hundra meter från vägen där jag trodde mig vara. Det gav perspektiv åt de berättelser från Alvaret på Öland som återges i TV4:s Kalla kårar (med Jack Werner, 2025.) Några sekunders bristande uppmärksamhet kan leda en i fel riktning och få en att tvivla på vad som helst.

Något som bidrog till stämningen var att jag lyssnade på UFO-experten Clas Svahn från hans medverkan i Robert Edvardssons podcast i somras. Svahn pratade bland annat om mysteriet kring Ante Jonssons upplevelser i februari 1984, då en främmande farkost tycks ha svävat över riksväg 30 mellan Tingsryd och Växjö. Det som gör historien verkligt intressant är att inte bara Ante Jonsson utan också en annan bilist blev vittne till det svävande föremålet, och att alltihop finns dokumenterat i en polisrapport. Mer om detta har Clas Svahn skrivit här.

Önskar att jag kunde sluta stirra på bilens termometer när jag kör. I dag sol och sju grader varmt – på tok för mycket. Och mina föräldrar har köpt norskt budgetkaffe med smak av brända popcorn.