Kategori: politik

  • Vackra vyer i en frostig värld

    Mina kollegor var klara med alla paket på terminalen när jag kom dit på morgonen, så jag funderade på att vända i dörren och åka hem. Lyckligtvis har jag ytterligare några arbetsuppgifter, särskilt en postrunda som brukar bli den bästa stunden på dagen. I dag var rundan kylig men vacker, med en lätt dimma över Pildammarna och vitpudrade grenar på träden längs E22.

    Under det år som gått sedan jag började utforska min högkänslighet har jag lärt mig mycket om mig själv. Bland annat att jag föredrar rutiner framför oväntade avbrott. Uttrycket ”jag gillar utmaningar” stämmer inte på mig – jag hatar utmaningar. Däremot kan jag uppskatta en komplex uppgift om jag vet att jag klarar av den.

    Jag saknar också att göra något meningsfullt. Skulle ljuga om jag förnekade det.

    När jag erbjöds den här tjänsten för fem år sedan var det mitt första heltidsjobb, en biljett till en trygg inkomst och till förutsägbara arbetsuppgifter. Vetskapen om att många andra yrken borde passa mig bättre har jag vägt mot risken att hamna på en mardrömslik arbetsplats, något som jag tyvärr har viss erfarenhet av. Hellre uttråkad på en terminal än villebråd på en prestigepost.

    Jag fattar att en medelväg är möjlig. Jag har bara inte hittat den än. Hur ska man orka? Hur ska man hinna?

    I det senaste avsnittet av Europapodden hör jag optimistiska tongångar om de europeiska ländernas möjligheter att rusta upp försvaret – eller åtminstone avsätta pengar till det. Samtidigt kommer uppgifter om att Ukraina väntas få ett rekordstort vapenstöd från EU inom kort. Någon fred blir det inte tal om i närtid, och inte under de villkor som Putins papegoja i Vita huset ”förhandlar” fram.

    Det finns inget jag kan säga om världsläget som ingen annan redan har sagt. Ändå behöver jag resonera om det, formulera tankarna, likt Astrid Lindgren i sina krigsdagböcker. Hon hade ännu inte debuterat som författare när hon skrev dem.

    Om USA och Ryssland går samman har vi en situation mer prekär än den var på det tidiga 40-talet. Och varför inte? Att Trump, som Zelenskyj formulerar det, ”är fast i en desinformationsbubbla”, är ingen överdrift. En stor fet lögnmaskin är hela den amerikanska administrationen.