Varför ställer du glaset i disken? Varför måste jag duscha? Varför, varför, varför.

Min treåring har upptäckt alla nyfikna människors favoritord.

Men han använder det ibland likt en välkammad tjänsteman från Erlanders tid:

”Du behövde inte dina glasögon, varför jag gömde dem under bordet”, säger han. Någon har uppenbarligen lärt honom att använda ordet ”varför” som inledare i relativa bisatser.

Den konstruktionen är huvudsakligen skriftspråklig, enligt §34 i Svenska Akademiens grammatik. Och ålderdomlig, kanske man ska tillägga. Men vad bryr sig en treåring om det?

Jag är också nyfiken.

”Varför har jag inte ett roligare liv”, frågar jag mig själv på terminalen.

”För att du klistrar etiketter på resekataloger”, skulle min kollega Marcus svara om han fanns i närheten. Men han är upptagen med att testa tiotusen kombinationer av ett fyrsiffrigt cykellås som har råkat låsa sig. Någon ska ju göra det också.

Varför har jag inte ett mer meningsfullt arbete, borde jag snarare undra. Och varför blir mina händer så torra på vintern, förresten?

”Att tvätta händerna med varmt vatten kan ytterligare torka ut huden”, upplyser ChatGPT, som har blivit en av mina närmaste förtrogna.

Såna kan man alltid lita på.