
I dag läser jag om konstnären Anders T Byberg som växte upp i Köla socken i Värmland. Boken jag håller i min hand heter Ödets lekboll – en tecknares levnadsminnen och är konstnärens självbiografi, utgiven efter hans död 1973. Utöver levnadsbeskrivningen innehåller boken ett litet urval av Bybergs teckningar.
Jag har länge vetat att Byberg var en skicklig tecknare med sinne för detaljerade skisser av backstugor, jordkojor, redskap och verktyg. Han medverkade nämligen i folklivsforskaren Arvid Ernviks bok Glaskogen (1951) som beskriver äldre tiders seder i skogarna mellan Årjäng och Arvika, där många av mina förfäder levde. Jag insåg också vid något tillfälle att Byberg är mannen bakom den intervju med min morfars morbror Karl Olsson som bevarats i släkten på ett ålderdomligt rullband. Kanske fanns det fler guldkorn i självbiografin, tänkte jag när jag hittade den på ett antikvariat.
Anders Teodor Byberg (f. 1886) växte upp i en bondfamilj i Köla socken. Prosten i byn såg anlagen hos honom och uppmanade föräldrarna att låta honom utbilda sig inom konstnärskapet. Han vann teckningstävlingar och fick till slut det lån han behövde för tre månaders studier vid Valands konstskola i Göteborg.
Efter studierna nådde Byberg sin dröm att få arbeta som reportertecknare i Stockholm. Han fick bland annat uppdraget att teckna ögonblicksbilder från rättegången efter det uppmärksammade Hammarbymordet, som i text skildrades av dåtidens kände kriminalförfattare Yngve Lyttkens.
Av en tillfällighet drogs Byberg in i projekt med att tillverka miniatyrmodeller av kulturellt värdefulla byggnader åt museer i både Sverige och Norge. Genom kontakt med Värmlands Museum fick han idén att dokumentera 1800-talets säterliv i Köla, vilket resulterade i såväl fotografier som ritningar och en medalj från Nordiska museet. Ett annat uppdrag blev att avteckna de gamla 1600-talskistor med innehåll som man hittade i samband med en restaurering av Köla kyrka 1931 – en spännande historia i sig.
Biografin rymmer en del roliga anekdoter, men framför allt beskriver den ett liv så rikt och meningsfullt som det blir när man får chansen att göra vad man är ämnad för. Den får mig att tänka på självbiografin Reclown av reklammakaren Jan Cederquist, som i och för sig är roligare och stilistiskt bättre – Cederquist arbetade ju med ord – men som också illustrerar hur bra det blir när man får göra sin grej.
Ett par intervjuer som Byberg gjorde med ortsbor i Köla 1947 finns digitalt tillgängliga hos Institutet för språk och folkminnen. Varför Byberg spelade in ett samtal med min morfars morbror i september 1967 vet jag inte, men de bodde på samma ort och var ungefär jämnåriga.
Byberg tillbringade sina sista år på vårdhemmet Noresund i Köla, ”en 200 år gammal, traditionsrik herrgård med lika gammal parkanläggning och i en landskapsnatur som söker sin like.”
Jag googlade frasen ”ödets lekboll” och hittade den i en text som handlar om Hjalmar Bergmans roman ”Clownen Jac”. En av Bybergs tecknarvänner bar signaturen Jac – slump eller inte?