En pappa klampade in på förskolan med snötunga skor och lämnade en stor pöl efter sig i kapprummet.

Jag kände mig så glad och stolt att det inte var jag, så jag ville krama fröken som fick torka upp efter honom. ”Jag vill ha vår och sommar nu”, suckade hon, och det var inte rätt läge för mig att dra upp mina behov av en plågsam vargavinter.

Annars hade jag gärna gjort det, förstås.

Jag har sovit lite bättre de senaste nätterna, men det hindrar inte att jag läste ”Bromölla” som ”Borrelia” på ett av våra paket. Den bästa stunden på dagen var när jag slapp ifrån terminalen för att köpa några fryspåsar på Biltema. Frös gjorde jag mest själv.

Jag har kommit hem på uppfarten till huset och sitter kvar i bilen en stund för att samla mina tankar. Tänker på min frihet och vad jag vill använda den till. Fantiserar om vad jag skulle göra med väldigt mycket pengar eller ett år kvar att leva, landar alltid i svaret: skriva, köra bil, vara ensam.

---

Det blev en springtur i den isande vinden som börjar kännas hemtam. Jag ångrar aldrig en runda när jag är klar med den. Två sprickor på vänsterhanden har blivit större men högerhanden är nästan läkt. Det jämnar alltid ut sig någonstans.

---

Jag skulle kunna skriva det enklaste först, det vill säga vem jag är och hur mitt liv har varit. Så långt är ju svaret enkelt. Många andra ämnen kräver särskilda kunskaper, och det har jag inte.