Jag kommer körande i min mörkgröna Volvo Kombi. Klockan är halv fem. Ytterligare en arbetsdag är till ända. Jag jobbar inne i en liten stad, på ett företag som sysslar med olika typer av forskning. Själv är jag en filosof som i rätt många år har försökt komma fram till om universum har början och slut. Mestadels sitter jag med mina arbetskramrater i ett rum och diskuterar. Ibland undervisar jag också elever som studerar filosofi på universitetsnivå. Det är ett trevligt jobb som jag trivs mycket med.

Så här inledde jag en text med rubriken ”Min framtid” för 25 år sedan. Det var en skoluppgift i nionde klass, och jag hade en klar bild av vad jag tänkte ägna arbetslivet åt. Och visst kan jag förstå 15-åringen som tänkte på det sättet. Något jag har lärt mig är emellertid hur svårt det är att tjäna pengar på filosofi. Eller att på diskutera med sina arbetskamrater, kanske, fast många verkar lyckas bra med det.

Jag hade nog varit lämpad för praktisk filosofi, intresserad som jag är av etik och moral. Men den vägen blev det inte.

Men min första bil var en mörkgrön Volvo V40. Den hade jag i nästan tio år. Sedan var det en kille som körde in i den bakifrån på Föreningsgatan i Malmö, och så hamnade den på skroten. Sedan dess har jag kört vå olika Ford Focus men siktar på att övergå till eldrivet så snart som möjligt.

I min tänkta framtid hade jag en musikstudio men ingen familj. Jag kunde inte laga mat (”Ofta köper jag hem snabmat, till exempel pizza, istället”) men gillade att leta efter fornlämningar och spelade folkmusik i ett band.

I den verkliga framtiden skaffade jag familj men insåg att jag behövde ett eget hem. Jag önskar mig fortfarande en musikstudio. Jag är inte särskilt bra på att laga mat men kan slänga ihop vad som behövs, och pizza köper jag bara någon gång i månaden.